”Indien har mycket tydliga och växande ambitioner inom cirkulär bioekonomi”

I slutet av januari 2026 tecknade EU ett frihandelsavtalet med Indien. Därmed knöts två stora marknader med två miljarder invånare samman. Handeln mellan länderna förväntas öka kraftigt de kommande åren. Cecilia Tall representerar forsknings- och innovationskontoret vid Svenska ambassaden i New Dehli i Indien. Hon har lång erfarenhet från textil- respektive kemibranschen samt RISE och här ger hon en bild av Indiens utveckling inom cirkulär bioekonomi och hur länderna kan lära av varandra.

Hallå där Cecilia Tall…

…ser du att det finns ambitioner för cirkulär bioekonomi i Indien?

– Ja, Indien har mycket tydliga och växande ambitioner inom cirkulär bioekonomi, man har enorma mängder jordbruksrester, såsom risstrå, sockerrörsbagasse och andra skörderester, som idag främst bränns men som man i framtiden vill göra biogas, bioetanol och biokol av. Det skulle även delvis lösa problematiken med luftkvaliteten i större städer så det vore dubbelt bra!, säger Cecilia Tall och förklarar vidare;

– Detta drivs via initiativ som National Biofuel Policy och Waste-to-Energy-programmen. Indien har flera innovationsprogram via till exempel Department of Biotechnology (DBT) och det statliga strategiorganet NITI Aayog.

– Indien arbetar även aktivt med cirkulära lösningar inom textil – exempelvis med fiberåtervinning, vattenrening och kemisk återvinning, plast och förpackningar – här tittar man på återvinningssystem och biobaserade alternativ, samt elektronik. Inom elektronikområdet tittar man på formella så kallad e-waste-flöden och återvinningsprocesser.

Hur ser forskningsfrågorna ut för bioekonomi respektive cirkularitet – vilka utmaningar vill man lösa?

– Med den stora befolkning landet har finns det problem med höga avfallsmängder i snabbt växande städer, samt brist på resurser. Man ser allvarligt på plastföroreningar av fossilbaserade material och utreder möjligheter att ersätta dessa med biobaserade material, såsom exempelvis bioplaster eller papper och inför landsomfattande plastrestriktioner. På grund av låg grad av automatisering har Indien dock fortfarande en ineffektiv resursanvändning i industriella processer. Indiska industrier – särskilt kemi, textil och förpackning – har börjat utveckla cirkulära affärsmodeller. Men här finns fortfarande mycket att arbeta med, berättar Cecilia Tall.

Vad kan Sverige lära av Indien?

–  Indien arbetar med långsiktiga planer som inkluderar en helhet kring bland annat klimat, sysselsättning och folkhälsa medan man i Sverige jobbar mer i stuprör.  Indiens program kopplar ofta samman olika delar och Sverige skulle kunna arbeta ännu mer holistiskt och socialt inkluderande, menar Cecilia Tall och fortsätter;  

– Indien har med sin stora delvis fattiga befolkning utmaningar som Sverige inte har.  Men Indien har också möjlighet att testa snabb implementering i stor skala och resursoptimering under begränsade förutsättningar. Sverige kan inspireras av tempot och modet att skala upp lösningar snabbt.

Hur kan Sverige och Indien lära av varandra i utvecklingen av cirkulär bioekonomi?

– Sverige har styrkor som Indien kan dra nytta av, exempelvis avancerad miljöteknik såsom vattenrening, bioteknik och mätmetoder, samt systemtänkande kring cirkulära värdekedjor och affärsmodeller. Sverige arbetar också aktivt med policyutveckling och styrmedelsdesign samt har en världsledande hållbar skogsråvara och moderna bioraffinaderier, förklarar Cecilia Tall och fortsätter;

– Tillsammans skulle länderna kunna utveckla biobaserade material för textil, förpackning och kemikalier, samt skapa partnerskap och forskarutbyten inom exempelvis bioraffianderier, jordbruksrester, biomassa och avfallssystem. Dessutom skulle länderna tillsammans kunna skapa policy-innovationer för cirkulär ekonomi inom snabbväxande marknader.