Gamla kläder kan bli klimathjältar i stålindustrin

Kan gamla kläder minska stålindustrins klimatavtryck? Ett projekt inom BioInnovation testar att ersätta det fossila kol som traditionellt används inom ståltillverkningen, med biokol tillverkat av textilavfall. ”Här jobbar mode- och stålindustrin tillsammans för minskad klimatpåverkan och för att återvinna fler uttjänta textilier”, säger Sandra Roos, hållbarhetschef på projektparten Kappahl.

Inne på labbet har de första försöken att via pyrolys förvandla uttjänta textilier till biokol. Idén väcktes en dag på Regeringskansliet, när modeföretaget Kappahls vägar korsades med metallpulvertillverkaren Höganäs AB. De var båda på plats för att delta i ett rundabordssamtal för företag som satt klimatmål enligt Science Based Targets Initiative.

Kappahl ville hitta användningsområden för modebranschens uttjänta textilier som till övervägande del bränns upp idag. Höganäs å sin sida spanade efter alternativ till det fossila kol de använder som ledande tillverkare av metall- och järnpulver inom stålindustrin. Tillsammans är nu företagen initiativtagare till ett projekt inom BioInnovation, som testar hypotesen att textilavfall av cellulosabaserade material som bomull, viskos och lyocell kan bli till nästan fossilfritt kol.

– Det som är spännande med det här projektet är att det utgår från ett tydligt behov – att Höganäs söker en hållbar kolkälla. Projektet är högaktuellt, bland annat med tanke på att det snart införs ett producentansvar för textil, som ska göra att fler kasserade textilier återbrukas och återvinns. När det inte går att göra något annat av textilierna är det här ett möjligt användningsområde som skulle öka textiliers cirkularitet och dessutom bidra till minskade utsläpp i svensk stålindustri, säger Sandra Roos, hållbarhetschef på Kappahl och fortsätter:

– Det här möjliga återvinningssteget är aktuellt först när textilfibern är så pass uttjänt att den inte kan återbrukas eller återvinnas till mer högvärdiga produkter. I det här skedet går kläderna inte att använda längre och exempelvis bomullstextilier ska i idealfallet först ha återvunnits i nya plagg eller andra produkter som också de har slitits ut.

”Uttjänta textilier är en intressant råvara”

Stålindustrin är den industri som släpper ut mest koldioxid i Sverige och den största delen, cirka 85 procent, uppstår när järnmalm ska reduceras ner till järn med hjälp av kol.

– Vi har en kraftfull och ambitiös plan för att nå netto noll utsläpp i vår egen produktion till år 2030. En viktig del för att nå dit är att hitta alternativ till det fossila kol som traditionellt sett används, säger Magnus Pettersson, energisamordnare på Höganäs.

I jakten på fossilfritt kol har Höganäs bland annat utvecklat en process där de använder en variant av biokol som är tillverkat av trä.

– Vi vet att vi kan använda trä, så det är rimligt att anta att vi också kan använda andra cellulosabaserade material som gamla kläder. Uttjänta textilier är en intressant råvara eftersom de, till skillnad från trä, i stort sett saknar andra användningsområden. Ekonomin och hållbarheten i vår process skulle kunna bli klart bättre om vi använder kol av en sådan biprodukt, säger Magnus Pettersson.

Kan ge strumpor ett andra liv

I projektet ingår också forskningsinstitutet RISE som utför testerna. Textilier av bomull har utvärderats och de ser ut att klara den grundläggande kravspecifikationen. Utöver helt biobaserade material skulle projektet också testa ett delvis biobaserat klädesplagg som alla har i garderoben: strumpor. Strumpor är tillverkade av en vanlig materialmix inom modeindustrin, som till största delen är biobaserad, men som förstärkts med några procent syntet – en materialmix som idag är svår att återvinna. Strumpor är därtill intressanta att hitta återvinningsvägar till, eftersom de har en kort livstid och inte kan lagas och återbrukas på samma sätt som många andra klädesplagg. 

– Trots att strumpor inte är 100 procent fossilfria skulle de kunna minska stålindustrins klimatpåverkan, och det samtidigt som vi ökar deras cirkularitet. Idag slängs de oftast i soporna och skickas direkt till förbränning, säger Sandra Roos. 

Vid årsskiftet trädde EU:s avfallsdirektiv i kraft som innebär att privatpersoner ska källsortera textil. Med ett separat textilavfallsflöde blir det lättare att få fatt i strumpor och andra uttjänta textilier för återvinning. 

– Det jag uppskattar med BioInnovation är att vi får möjlighet att testa nya idéer och samarbeten. Det är för tidigt att prata om resultat men vi har starka förhoppningar. Det vore fantastiskt om uttjänta kläder kan få ett andra liv i en mer hållbar ståltillverkning, säger Sandra Roos och fortsätter;

– Hypotesprövningen var ett viktigt första steg för att få ihop aktörer som tidigare inte jobbat tillsammans: modeindustrin mötte stålpulvertillverkare och pyrolysforskare. Nu när vi kunnat testa att idén har bärkraft ligger vårt fokus på att få till en ännu bredare aktörsbas, för att kunna skapa ett storskaligt flöde av biobaserat restmaterial från textilindustrin som blir råvara till stålindustrin. Vi är mitt uppe i arbetet med att planera och samordna oss inför att söka ett eller flera följdprojekt.

Sedan kommunerna, från den 1 januari 2025, fick lagkravet från EU att samla in textilavfall separat, är frågan mer aktuell än någonsin.

– Det ställs många frågor från privatpersoner till kommunerna om hur de ska källsortera uttjänta underkläder, strumpor, och sådant som är för trasigt för att kunna återanvändas. Plagg som till stor del innehåller biobaserade fibrer och är det vi efterfrågar i vårt konsortium, konstaterar Sandra Roos avslutningsvis.